Hej vänner! 

Vaknade idag och mådde ganska dåligt, ont i halsen och allämnt trött. Eftersom att det var Alexandras sista dag hade Kat lagat pannkakor som var väldigt goda, men kunde knappt få ner några. Förmiddagen passerade och jag låg mestadels i sängen och försökte vila. När klockan var runt ett var det dags för oss att åka och lämna av Alexandra vid flygplatsen och sedan bege oss till barnhemmet. Bev körde oss och vi var framme på flygplatsen vid cirka halv två (ett stopp på vägen). Vi följde med in och när Alexandra checkat in sin väska var det dags att säga hejdå. Vi kommer sakna henne här nere och trots att vi bara känt varandra i två veckor känns det som om de tär mycket längre. 

Vid det här laget mådde jag riktigt dåligt. Huvudet hade börjat bulta och jag kände att febern var på väg. Så Bev sa att det inte var så bra om jag åkte till barnen idag och jag och Klara fick istället följa med henne till ett av de ställerna där hon skulle måla ansiktsmålningar och satte oss där på ett fik och tog en cola. En timme senare var vi påväg hem igen. Skulle plocka upp och lämna av Tadwa (en som målar ansikten åt dem) och även hämta upp Ange. En knapp timme senare var vi hemma precis innan åskan knackade på dörren. Nu sitter jag och Klara i våra sängar och myser (så mycket man kan mysa här nere) till regnet som piskar mot rutorna och åskan som mullrar utanför. 

Ikväll har vi bestämt att vi ska ha en filmkväll med massa godis och bara ta det lugnt. Hoppas att jag mår bättre så att jag kan jobba imorgon. Saknar ju mina små barnhemsbarn lite. Hoppas ni mår bättre än mig och att ni får en kanonlördagskväll! Kramar 

Hej vänner!

Idag har det varit en lugn men bra dag. Vi har mestadels tagit vara på solen och Alexandra som faktiskt åker hem imorgon. 

Dagen började med en väääldigt liten frukost som bestod av en croissant. Efter det bestämde vi oss för att göra oss i ordning inför en dag på strranden. Vi smörjde in oss med solkräm och satte på oss våra bikinis. Vid halv tolv tiden blev vi upplockade av en taxi och körda till en strand ungefär 20 minuter bort. Om taxicahffuörerna här nere är nyktra är ju frågan, men vi kom fram helskinnade denna gången i alla fall. När vi var frammer så var vi ganska hungriga då vi bara ätit en croissant och vi satte oss på ett mysigt uteställe och beställde in lite mat. Det blev en Toasted Cheese and Ham Sandwich för min del och Klara och Alexandra beställde in varsin cheeseburgare. Alexandra blev totalattackerad av en fågel som flaxade med vingarna i hennes ansikte och bet sig fast i hennes väska. Skitkul tyckte ju jag och Klara hehe.  


Efter att vi ätit upp maten, jag sist som vanligt, begav vi oss mot stranden. Det blåste väldigt mycket och vi fick sand över hela kropparna. Men efter lite letande från min sida hittade vi ett ställe som var relativt i lä och där blev det varmt kan jag meddela. Efter ungefär 20 minuter var det dags att bada tyckte vi men så fort vi kommit ut från vårt lä ställe blev det genast mycket svalare och när vi kommit fram till vattenbrynet var i alla fall inte jag sugen på att bada. Men Alexandra var i och badade bland alla vindsurfarna. Detta repeterade vi och andra gången gick det faktiskt mycket bättre för då hade jag bestämt att jag skulle bada oavsett hur kallt det var. Vem vill inte kunna säga att dom badat i Afrika liksom? 



Vid tre tiden kom Kat och plockade upp oss och vi var på väg hem! Det känns väldigt konstigt att säga "hem" här nere för jag ser inte alls detta som mitt hem. Men blir lättare så. Vi tog den mest efterlängtade dusch på länge. Ange kom in och frågade mig och Klara om vi ville ställa upp som försökskaniner när hon testade nya ansiktsmålningar. (ja, familjen vi bor hos jobbar med att ansiktsmåla, blåsa ballonger och klä ut sig till clowner..) Visst, det kunde ju bli kul tyckte jag och Klara. En alla hjärtans dag målning och en hund senare var jag klar. 


Ikväll har vi "firat av" Alexandra som lämnar oss och åker hem imorgon. Vad ska vi göra här utan hon som alltid sitter fram i bilen, alltid ringer alla samtal, alltid frågar om saker och hon som kan slå ihjäl djur när vi blir attackerade? Förhoppningsvis är tjejen som kommer på måndag minst lika bra på dessa saker annars är det synd om henne, för detta är vad hon ska göra, och så är det bara ;) 

Nu ska vi snart lägga oss, nya tag imorgon då vi ska lämna av Alledenballe vid flygplatsen och sedan åka till barnhemmet. Ha en fin kväll, kramar! 

Hej alla mina vänner! 

Idag har jag haft en av de bästa dagarna här nere. idag har jag nämligen fått gosa med lejonungar. Mer om det om en stund. 

Tog en sovmorgon idag och var inte uppe förrän vid 10. Gjorde frukost och satt ute och åt. Ganska molningt på morgonen men det klarnade upp lagom tills att vi skulle åka till lejonparken. Vid halv två tiden begav vi oss till lejonparken och jag, Klara, Alexandra, Ange, Bev och Elisa trängde ihop oss i bilen. Bev som hade lite plugg att utföra (hon är typ 60 år och pluggar till reseledare) så hon stannade i bilen medan vi andra gick för att titta på djur. Väl inne fick vi se lamor, kaniner som skuttade fritt, skölpaddor, fåglar av alla dess slag, tigrar, cheetas, giraffer och så givetvis lejon. 
Vi hade tur för det är inte alltid dom har lejonungar man kan få leka med, men det hade dom idag och för endast 10 rand extra (det vill säga 8 kronor) fick man leka med dessa. Det var fyra stycken syskon, två pojkar och två flickor. Endast 9 veckor gamla och lekfulla som bara den. Kan vara en av de bästa upplevelserna i mitt liv och jag är så glad att jag lade dessa 8 kronor på just det ;) 

Efter allt gullande och gosande med dessa underbara varelser satte vi oss och åt lunch med en fantastiskt utsikt. Sydafrika är faktiskt väldigt fint. Solen sken, vi var omringade av djur och livet kunde inte vara så mycket bättre just då. 
Efter vi hade besökt lejonparken så blev vi avsläppta på Hemingways och gick lite i affärer och shoppade. Drack även en milkshake idag igen hehe. Onyttig mat är väl det enda vi äter här nere i princip. Vi får gå på detox när vi kommer hem och tömma alla jävla delar på kroppen från skiten vi ätit här. När vi kom hem ställde sig Klara och Alexandra i köket (jag stod för musiken då jag bara hade ställt till med kaos om jag hjälpt till) och började laga pasta carbonara. Och det var riktigt tur att jag inte var inblandad i matlagningen för maten blev en av de godaste maträtter jag ätit under mina 10 dagar här. Och den nyttigaste, det säger ju endel. 

Nu sitter vi eller ja, Klara sitter under sitt myggnät för mitt har trillat ner, och bloggar. Det här med att mitt mygnät har trillat ner var inte så passande ikväll då en stor fet nattfjäril väljer att attackera mig. Ingenting åh skydda mig med och jag skrek mer än vad jag kanske borde ha gjort hehe. Alexandra fick komma till min undsättning och bankande ihjäl varelsen med en av sina skor. Dagens ros går alltså till Alexandra. (Klara satt under sitt myggnät och skrattade...) 

Trots hemlängtan emellanåt har vi det faktiskt rätt bra här nere jag och mina kompanjoner. 

Idag kommer det nog bli ett förhållandevis kort inlägg då det faktiskt inte hänt så jättemycket idag. 

Vi skulle egentligen till lejonparken med de äldre daghemsbarnen idag men det fick ställas in igen på grund av vädret. Vi fick istället bege oss til daghemet och umgås med alla baren. Hände inte så jättemycket idag. Det gamla vanliga. Vi fick hjälpa till att mata dom yngsta barnen, leka med de mellersta barnen och utföra "projekt" med de äldre. Idag bestod projektet av att göra garnbollar precis som man själv gjorde på dagis när man var liten. Tyler, killen som somnade i min famn i förrgår gjorde det idag också. Den känslan är rätt bra faktiskt. 

<--- Cody & Tyler (bröder) ---> 

Sedan vi kom hem har vi inte gjort alls mycket. Försökte ta en powernap då jag inte mår så jättebra, men det gick inge vidare. Har bara legat i min säng och lyssnat på musik och pratat med min gose. 

Hoppas allt är bra med er. Kramar! 

Halloj igen. Tänkte uppdatera er lite om vår ganska händelserika kväll. 

Vi hade som sagt planerat att åka in till Hemingways för att bowla och äta. Vid fyra tiden bar det iväg och Kat lämnade av oss för att sedan åka till sin pojkvän. När vi kommer in på centret så är precis allt stängt och ingenting fungerar. Det var elavbrott och plamerna om både bowling och fin utekväll var som bortblåsta. Vi fick försöka ringa Kat men det fungerade inte det heller då telefonen var urladdad på pengar. Vad fasen skulle vi göra nu? Som tur va ringde Kat upp oss och vi kunde förklara situationen. Hon frågade då om hon ville att hon skulle hämta oss och köra oss hem eller hämta oss och att vi kunde följa med till Beacon Bay där hennes pojkvän bor och äta på nån av restuarangerna där. Vi bestämde oss för att åka med och det blev ett Kina ställe där dom hade både kinamat och sushi. Mina kamrater var väldigt sugna på sushi och kräsen som jag är var ju det givetvis ingenting som föll mig i smaken. Vi fick in vår mat och den slank ner rätt fort. Bestämde oss för att beställa efterrätt och det blev en Fortune Cookie och en Deep Fried Ice Cream. Yummie. Mitt citat lyder som följer "Knowledge is priceless" jaha, kul kaka de där. 


Min fina Klara! Vad hade jag gjort utan dig här nere?

Vi blev upplockade vid 19 tiden och åkte sedan och hämtade Steve på hans jobb och sedan bar det av i en sjudundrande fart hem. Vet inte riktigt hur det blir när jag kommer tillbaka till Sverige och ska köra själv. Kommer nog kännas som när man går bakom en pensionär på mataffären och inte har någon chans att tuta förbi. 

Härom kvällen i bilen på väg hem berättade Ange att det varit en somalie i trädgården samma dag och som blivit jagad av hundarna. Hade inte Ange varit där hade hundarna förmodligen tagit honom. Bev berättade då att det varit en somalie som bodde i huset innan och att det på trädgården finns växter de använder för att göra knark. (Ja, somalierna då, inte Bev haha.) Därför kan det emellanåt komma män till gården som vill stjäla denna plantan. Bev har tidigare hotat med att skjuta en av männen om han kommer tillbaka. Och vi som alltid trott att hundarna skäller på aporna i träden. Känns inte så trygt med varken somaler, skällande hundar eller en beväpnad Bev. Nåja, vi har klarat oss hittills och vet nu att om vi ska fortsätta med det ska vi hålla oss på Bevs goda sida ;)  

Har faktiskt börjat trivas mer och mer här nere. Har kommit in i det hela lite bättre men ibland är det faktiskt svårt att hålla tårarna inne. Jag kämpar och tror att det kommer bli bra. 


Saknar dock denna muppen lite mer än vad jag trodde jag skulle göra faktiskt.. 

Idag vaknade jag vid åtta tiden med ont i halsen och en tryckande huvudvärk. Inte konstigt att man blir sjuk här nere när dels barnen nyser och hostar rätt ut men att man också sitter som i en orkan i bilen. Åt i alla fall en GANSKA nyttig frukost, yogurth med chokladmüsli och blåbär. Åtminstone nyttigre än tidigare dagar. Blev upplockade av Kat vid 9 och fick krypa in i bilen genom bagageutrymet. Bilarna är värdelösa här nere och jag förstår inte riktigt hur de håller i hop med tanke på att de kör som dårar. Dessutom skyller hon på att dörrarna gått sönder på grund av tidigare svenska volontärer som slagit igen dörrarna för hårt. Men då måste jag ju fråga hur deras kvalitet på bilarna är här nere? För inte fasen går bilarna sönder i Sverige. 

Vädret har varit ganska dåligt idag men det har varit skönt att slippa den tryckande värmen som varit tidigare och det märktes på barnen då de var mycket lugnare idag. Man har ju fått sina favoriter och jag är totalt nerkärad i en kille som är den sötaste ungen jag sett. Har lekt lite extra med honom idag och det var mysigt. Har en pojke som heter Kiano och han har varit riktigt jobbig dessa två dagar. Han slåss och sparkas och bara springer runt. Respekten saknas och gör precis tvärt emot vad man säger till. Men det kanske inte är så konstigt att de slåss åh bråkas när de själva åker på en snärt på fingrarna eller en dask i rumpan när de är stökiga och beter sig illa. Och hur de har de hemma vet vi ju faktiskt inte. 

Gjorde loppor idag! 

Kom hem vid halv två tiden och då hade vi varken vatten eller elektricitet. Förstod inte riktigt hur de kom sig men Kat sa att det tydligen var deras "government" som hade klantat sig när deras kraftverk hade exploderat så nu är strömen av någon timme varje dag. Så förstod jag det som i alla fall. Ikväll funderar vi på att åka in till köpcentret och spela bowing och äta ute. Eftersom bion kostade 20 kronor igår kan inte bowlingen vara speciellt mycket dyrare. 

Mamma får jag snälla ta med honom hem??

Imorgon hoppas jag att vi ska ta med oss de äldre barnen på barnhemmet till lejonparken då det inte var genomförbart idag. Hoppas ni har de bra, kramar!

Idag vaknade vi inte upp av någon konstig lukt från köket utan från hundarna som skällde riktigt högt utanför fönstret. När vi sedan åt vår otroligt näringsrika frukost bestående av chokladpuffar och rostemacka förstod vi snabbt att det berodde på alla aporna som var väldigt aktiva idag. Satt och åt vår frukost och kollade på aporna när de hoppade och skuttade och retade slag på hundarna. Vad härligt det vore att få va en apa. Bara kunna jävlas med människor och djur. Hade utgjort en väldigt bra apa ;).

Vi blev upplockade vid halv nio och begav oss mot "The River Of Life" som vår lilla pre-school heter. Det var väldigt varmt idag och barnen var nog lite trötta av värmen för de sprang runt och busade som aldrig förr. Fick träffa två nya pojkar idag. Tyler och Cody som var syskon. De grät mest hela tiden och kunde inte vara ifrån varandra. En stund innan lunch grät Tyler så mycket att jag kände att jag var tvungen och göra något så jag plockade upp honom och satte mig på en stol. 5 minuter senare hade han somnat i min famn och jag var frälst. Stackars lilla pojk, svettig som bara den och helt utslagen.



 När det sedan gått en stund kom Akouna och vi fortsatte att lära oss alfabetet. Hon börjar få mer koll min lilla tjej. Vi blåste även såpbubblor och barnen var lika glada som alltid när bubblorna svävade runt i luften. Barnen bråkade mer än vanligt idag och fick säga till flera gånger om. Men de är ju bara barn, i en värld där inget är som vi någonsin kan föreställa oss. Vid lunch kom Kat och Ange och hämtade oss med bilen full av bröd till barnhemmet. Tror inte ni förstår hur mycket konstigt vi får va med om här.



Vi åkte i alla fall direkt till ett riktigt stort köpcenter där vi åt lunch på KFC, shoppade och drack deras berömda milkshakes. Vid halv fem tiden kom Ange och Bev och vi skulle se på bio. Vi bestämde oss för att se Taken 3 och det tycker jag vi gjorde rätt i. Det är helt sjukt, här nere kostar det alltså 25 rand att gå på en bio, det vill säga 20 svenska kronor. EN BIO FÖR 20 KRONOR ?! Du kunde också betala 45 rand (36 svenska kronor) och få en bio, en cola och en mellan popcorn. Tror jag och Klara kommer ha sett alla de senaste filmerna när vi kommer hem. Vi har till exempel redan bestämt att vi ska se Fifty Shades Of Grey och Jupiter Ascending när de har premiär. Var hemma vid halv åtta, tog den mest efterlängtade duschen på länge, och nu sitter vi i våra sängar, under våra myggnät och skriver fingrarna av oss. Imorgon håller vi tummarna för att vi ska till lejonparken och få klappa lejonungar.



Hoppas ni har haft en mysig dag, ta hand om er. Puss!

Idag har det faktiskt inte hänt så mycket mer än på morgonen då jag och Klara kommer upp och får se köket at its worst. Har aldrig sett något så illa i hela mitt liv. Maten från gårdagen stod ut, disken stod i högar, ödlor sprang och rotade i soptunnorna, mjölk och yogurth stod ute, det luktade fruktansvärt illa i hela köket och det var vita likmaskar över HELA köksgolvet som kröp runt och hade the time of their lifes förmodligen. Jag och Klara fick väl vad man kan kalla ett mentalt utbrott och skrattade så att magarna gjorde ont, mer kunde vi ju faktiskt inte göra. 

 

Resten av dagen såg ungefär likadan ut som gårdagen. Vi fick yttreligare en bekräftelse på att tidsuppfattningen här är totalt värdelös. 12.30 skulle vi bli upphämtade och körda till barnhemet men 1.5 timmar senare och fortfarande ingen Bev i sikte. Jaja, en timme och 45 minuter senare var vi i alla fall på väg. Dagen på barnhemmet var som igår, inslagning av böcker och lite känslosamma stunder men inget mer än det. På vägen hem blev vi upplockade av Kat som var uppklädd och sminkad och på väg för att träffa sin pojkväns föräldrar. Sättet att klä & sminka sig på här nere skiljer sig ganska mycket från hur det är i Sverige. 

Stannade på en supermarket på vägen hem och handlade på oss ytterligare lite onyttigheter. Jag blir inte förvånad om jag kommer komma hem med några extra kilon runt magen efter mina veckor här. Men jag och Klara har bestämt oss för att ta tag i tränandet här nere och försöka hålla oss borta från extrakilona, vi får väl se hur det går. Känner man mig så förmodligen inte alls. 

Fick en relativt god middag idag som Ange hade lagat. Givetvis var det kyckling och ris som stod på schemat. Men idag var det ganska gott då det för första gången smakade något. Efter det har jag bara suttit ute och pratat lite med både pappa och Max som såg ut att ha det ganska bra hemma. Åh vad jag saknar alla där hemma. 

Hej! 

Imorse när vi vaknade var klockan strax innan nio (åtta svensk tid) och solen sken utanför fönstret. Sov ganska dåligt inatt då det var väldigt varmt och kvavt inne på vårt rum. Men vi gick upp och åt frukost och gjorde oss i ordning och vid ungefär halv elva (utsatt tid var tio) så bar det iväg mot vår första dag på barnhemmet.


Vi hade planerat att vi skulle hjälpa barnen med deras skolmaterial och även slå in deras läroböcker i omslagspapper. Så när vi kom fram tog vi med barnen in på daghemsområdet och satte igång att packa väskor och slå in böcker. Tre timmar senare hade vi lyckat få tre väskor klara och påbörjat lite inslagning av Ytterligare en pojkes böcker. En sak jag märkte var att ju äldre barnen blev desto mer brydde de sig om skolan och var mer måna om sina saker. När vi slått in Camorons, Comerodeans och Buhles väskor hade det kommit in en kille som var lite äldre och börjat att slå in sina egna böcker. Joshua som killen hette var 15 år och hjälp var tårögd jag blev när jag såg hur mån han var om att få allt rätt och den nogranheten han besatt. Det märktes väldigt tydligt att han visste att skolan var viktig och att han inte kunde ta den för givet. När vi hade pratat med honom en stund hade vi fått reda på att han tyckte om skolan och att engelska och matte var hans favoritämnen. Vi fick också veta att han efter skolan ville bli läkare. En så ödmjuk kille med så stora drömmar.  

Rätt som det var hörde vi någon gråta och vände oss om och fick se att min lilla Akounas rullstol hade vält och hon låg helt hjälplös på golvet. Har nog inte varit så rädd på länge. Jag och Klara hjälptes åt och efter lite kämpande med fötter som fastnat och annat läskigt fick vi tillslut upp en gråtandes Akouna i rullstolen och körde bort henne till Agnes som är barnhemsmamman. Eftersom Akouna inte är så duktig på engelska fick Agnes överstätta och hon berättade att Akouna mådde bra och ville följa med tillbaka igen. Tror mitt hjärta slog ett extra slag av lättnad där. Vi körde tillbaka henne och sen var allt som vanligt med en superglad och mysig tjej. Tog lite kort tillsammans och när hon fick se korten på mig och henne bad hon mig att skriva ut ett och ta med till henne. Där kan vi ju snacka om att jag blev rörd.  




Nu sitter vi i skuggan och bloggar lite och ikväll har vi faktiskt inga planer alls. Ganska skönt att bara få vara emellanåt. Vi hörs förmodligen imorgon! 

Ha de bra, kramar! 

Vaknade upp tidigt på torsdagsmorgonen till en grå himmel och ganska kallt väder. Men ingenting skulle få stoppa oss denna dagen då det skulle komma att bli en av de bästa upplevelserna i mitt liv. 

Efter en ganska torftig frukost blev vi upplockade i en sån där cool safarijeep som man alltid ser i film och blev körda till Inkwenkwezi Game Reserve där vi skulle åka på safari och förhoppningsvis få se massa djur. Safariguiden som hette Josh körde med oss ut i skogen och det var nu resan började. Det var dalar och berg fullt med gröna träd och palmer. Kändes som om någon hade plockat upp mig ur min gråa vardag och satt ner mig i den vackraste miljö jag någonsin skådat. Det kändes som om jag vore i en av Australiens regnskogar. Jag hade faktiskt inte haft något probblem med att bara åka runt och njuta av miljön trots att vi hade betalt för att få se djur. Men djur fick vi faktiskt se och det var ju lite plus i kanten. Vi fick se Zebror, giraffer, strutsar, impalor, nån form av gnu och givetvis det man vill se, LEJON! Vi hade riktig tur och fick se lejonungar som bara var någon vecka gamla och guiden sa att han bara sett dem en gång tidigare! Vädret under safarin var inte det bästa men det kunde varit värre. Det var uppehåll mestadels av turen och droppade bara lite grann. 



Efter några timmar ute i en jeep på gropiga vägar var vi på väg tillbaka till Game Reservet och skulle sedan ut på vårt nästa äventyr. Nu var det dags att träffa elefanterna. Livs levande elefanter fick vi både mata, gå med och gosa med. Snacka om att jag var glad och levde i nuet. När vi väl var hos elefanterna hade vädret bestämt sig för att visa sig från sin goda sida och nu lyste solen ungefär lika mycket som mig! Det blåste dock väldigt mycket fortfarande men det var ändå väldigt varmt. 


När vi kommit tillbaka till Backpackingstället hade klockan slagit ett och våra magar lät ungefär lika högt som elefanterna hade gjort. Dags för lunch! Klara och Alexandra beställde varsin pizza och jag tog en kycklingwrap. Efter ungefär en timme (!!) hade vi fått vår mat och hade satt i oss den på ungefär 10 minuter.  Vid det här laget hade solen varit framme ett tag och vinden hade avtagit lite så vi bestämde oss för att lägga oss i gräset vid volleybollplanen och vänta på att volleybollen skulle dra igång. Dålig idé såhär i efterhand då jag är knallröd PÅ min händer. Men efter ungefär en timme började volleybollen dra igång och sugen som jag var fick jag ju givetvis vara med. Också det en dålig idé såhär i efterhand då mina knän består av två stora brännsår från det att jag gått in lite för mycket och trott att jag varit batman eller något. Men satans kul så länge det varade och det märktes att jag var lite rostig då jag på något sätt lyckades träffa en av de lite snyggare killarna på plan i huvudet med en ganska hård serve. Men det gick och skratta bort det också som tur var. Kan förövrigt meddela att jag hade Sergio Ramos i mitt lag en stund. Snygg som satan! 


När det nalkades kväll var det kvällsmat som stod på schemat och där förde vi ett djupt samtal om engelska och svenska med en relativt snygg britt som dessutom varit med på volleybollen. Sedan begav vi oss till baren där det mesta hände så som raggningsförsök och haschrökning (inte från min sida dock) och satt där tills klockan blivit mycket och det var dags för att sova. 

Imorse tog vi sovmorgon, åt en sen frukost och begav oss till stranden för att ta lite bilder. Finaste stranden jag varit på (då räknas inte Tylösand med) och vi fick en del bra bilder. Nu har jag suttit på uteplatsen, pratat med familj och vänner, uppdaterat bloggen och tagit det lugnt. 



Hoppas ni haft ett par lika fina dagar som jag har haft och att ni har det bra i Sverige. Puss och kram! 

Hej ! 

Nu är vi tillbaka hos värdfamiljen efter tre rätt sköna dagar iväg på vad man skulle kunna kalla en liten minisemester. 

I onsdags efter att vi varit på "day care" för sista gången denna veckan hade vi bestämt att vi skulle iväg till en strand som enligt vår familj skulle ligga 30 minuter bort precis vid stranden. En sak jag har hunnit upptäcka med Sydafrikaner under min väldigt korta tid här är att deras tidsuppfattning kanske inte är den bästa. 30 minuter senare och vi är fortfarande långt ifrån ändamålet. Men vad gör väl det, vi kom fram i alla fall. Väl framme fick vi våra rum och jag och Klara begav oss för att installera oss i vårt. Rumen var ändå ganska okej men inte samma standard som i Sverige. Det första vi gjorde var att boka safari och "elephant interaction" till dagen där på. När vi väl kommit i ordning var det första vi gjorde att boka safari och "elephant interaction" till dagen där på. Efter det gick vi och skulle utforska lite och området var väldigt vackert. Trots att det var lite blåsigt och halvdant begav vi oss ändå  ner till stranden för att utforska. Vi fick gå över en av de mysigaste broar jag sett (och för dom som känner mig är broar bland de värsta jag vet). Rätt var det var så kom det en hund springandes och ville ta sällskap med oss tillbaka till backpakingstället. Och självklart fick han det. Resten av kvällen bestod mest av lite kortspelande och matätning då vi var väldigt trötta. 

Otrolig utsikt ! 

Hej ! 

Har nu klarat av min första "riktiga" dag här i Sydafrika vad gäller arbete. Kan nog erkänna att jag aldrig känt mig så levande och så känslosam som jag gjort dessa dagar. Saken blir ju självklart inte bättre när dessa underbara barn som inte har någonting alls är bra mycket gladare än vad både jag själv och alla andra barn jag känner är. Men de vet ju ingenting annat, eller hur? 

Låg och bölade ner i kudden igårkväll och kan ju erkänna att det varken var första och verkligen inte heller sista gången. Men fick mig en väldigt bra natts sömn ändå och vaknade utvilad igår för en gångs skull. Inte mycket man behöver göra här nere vad gällande utseende och kläder så det var bara att gå upp dra på sig ett par jenas och en t-shirt och käka frukost sen var det bara att bege sig till barnhemet. Väldigt smidigt för en som annars alltid byter om cirka 19 gånger. 

Väl framme fick vi hjälpa till på en "kinder garden" eller så kallad "créche" där vi fick måla och leka med barnen. Mycket intryck första dagen och var väldigt känslosam där ett tag. Eftersom att jag ska stanna vad som är tänkt i 12 veckor fick jag ett litet special-uppdrag att hjälpa en flicka som kommit lite efter i skolan på grund av en sjukdom hon har. Trots att hon inte kunde alls mycket, låg efter i skolan, inte kunde gå, hade ögonproblem var hon en av de som var den allra gladaste och mysigaste. Förstår inte.

Så efter lite alfabetslärande hade även jag lärt mig en del saker, det här med att dom faktiskt vet vad en Iglo är här nere (?).. 


När vi väl blev hämtade efter lite förseningar så skulle vi åka hem och äntligen få mat, men nä ödet hade lite andra planer för oss då vi får syn på en hund som springer lös mitt på en stor väg. Detta måste givetvis åtgärdas tyvkte Bev och stannade bilen för att jaga upp hunden. Men riktigt så blev det inte, hunden hade andra planer och lät sig inte alls fångas. Nåväl efter lite jagande var det några andra som tog över och vi var äntligen på väg hem igen. 

Nu har vi äntligen ätit och siitter nu och vilar upp oss inför de bravade kvällen har att komma med. Bev, (mamman i familjen) har fyllt år och det ska firas. Förhoppningsvis kan vi imorgon åka in till det stora schoppingcentret och få komma på andra tankar. Jag tror det kan behövas nu i början innan man vant sig vid allt nytt. 

Hoppas ni har det bra hemma i Sverige, kramar från mig. 

Hej Vänner!
Det blev en väldigt konstig resa ner hit till Sydafrika med mycket känslor och tårar, mådde väldigt dåligt hela vägen ner så det var inte en av mina bästa resor. Väl nere blev vi upplockade på flygplatsen av dottern i familjen och sen blev det vad jag anser som en galen bilresa genom hela centrum och ut i vad som kändes som rena rama djungeln. 22 grader och då var det ändå en relativt "kall" dag. Väl framme på gården där vi ska bo möttes vi av två enorma schäferhundar och en söt liten katt. 

Jag och Klara var väldigt måna om att få upp våra myggnät över sängen trots att det inte fanns någon krok. Men med lite silvertejp klarar man allt och nu sitter vi under våra myggnät i sängen och gör det jag längtat efter sen jag lämnade Sverige, har kontakt med alla jag tycker om! 

Nu ska jag snart ta och sova eftersom jag knappt fått någon sömn på över tre dygn, och förhoppningsvis mår jag bättre imorgon då vi ska till barnhemmet och börja jobba. 

Hoppas ni har en kanonkväll hemma i Sverige och lovar att uppdatera med fler och roligare bilder när jag väl har blivit lite mer hemma här!
Pussar och kramar