• STARTSIDAN
  • SENASTE INLÄGGEN
    • My loved ones
    • Créche children del 2
    • Créche children del 1
    • 3 mars
    • Biotime
    • Buccaneers part 2
    • Buccaneers again part 1
  • KATEGORIER
    • inspiration
    • kläder & inköp
    • musik/artister/band
    • människor
    • natur & miljö
    • porträtt
    • resor & upplevelser
    • självporträtt
    • vänner & familj
    • övrigt
    • vardag
  • ARKIV
    • Mars 2015
    • Februari 2015
    • Januari 2015
    • Februari 2014
    • Januari 2014
    • December 2013
    • November 2013
    • Oktober 2013
    • September 2013
  • FÖLJ MIG
    • Bloglovin'
    • Instagram
    • Spotify
    • Twitter


  • Where dreams come true

    Idag mina vänner, har varit en bra dag. Vi vaknade vid halv tio tiden och i tron om att vi skulle åka runt tio halv elva steg vi upp och käkade lite frukost samt gjorde oss i ordning. Detta var ju inte fallet, som vanligt så kom vi inte iväg förrän typ halv ett. Under tiden som vi satt och väntade kom Ange springades och berättade att det var en orm på gården och att vi skulle följa med om vi ville se den. När vi kom fram var det en svart mamba, en av Afrikas mest fruktade ormar som slingrade sig bredvid muren. Trädgårdsmästaren Tom tog till kvasten och hackade ihjäl den stackars ormen medan vi stod och filmade med våra telefoner. Var faktiskt tvungen att titta bort emellanåt då jag inte klara av när folk dödar djur, trots att det är en dödlig orm som hade kunnat ta mitt liv i ett bett. Menmen, efter vad som kändes som hundra slag sa dom att ormen var död trots det att den rörde på sig. Well deet är ju uppenbarligen så man gör här i Sydafrika så då får vi helt enkelt hålla oss till det.


    När Bev kommit begav vi oss mot vårt mål. Vi åkte genom skogar och dalar och fina landskap och cirka 20-30 minuter senare var vi framme vid Areena. När vi kom dit sa Bev att dom hade en tam giraff man kunde få se ibland och eftersom giraffer är miitt favoritdjur var ju ingen gladare än mig, tänk att få gosa med en giraff liksom? Vi hade bestämt att vi ville anting paddla kanot eller åka fyrhjuling.  Det blev det sista men först ville vi ha lite mat i magen. Vi satte oss på en restuarang där det var en otroligt fin utsikt. Och en struts, en struts var där också haha. Och detta skulle givetvis Erica och Klara dokumentera så dom satte efter den här strutsen och helt plötsligt hördes ett pang, vet inte vem som blev räddast, strutsen av panget eller Klara och Erica av strutsen haha. 


    Halv tre hade vi bokat vår fyrhjulssafari och innan dess hann vi med lite solande vid poolen. Halv tre befann vi oss vid receptionen och det var äntligen dags för vår fyrhjulingstur. Vi fick en instruktör/guide som skulle köra före oss. Eftersom jag aldrig kört fyrhjuling innan tog det ett tag innan jag kom in i det men efter en liten stund körde jag som aldrig innan. Tror att mina armar kommer verka av träningsverk imorgon. Efter två minuters körande stannade guiden och fram kommer den tama giraffen! Jag var så lyrisk att jag glömde ta av mig hjälmen, så nu har jag hjälm på alla mina giraffbilder. Menmen, what to do? Snacka om en överlycklig tjej ändå haha. 


    När giraffen som hette Abby, hade tröttnat på oss fortsatte vi vidare och njöt av alla djur och den fina utsikten. Är fruktansvärt höjdrädd så var väldigt stolt över mig själv när jag lyckats ta mig fram till kanten för att kunna ta några bilder. Väldigt förvånad över att jag inte svimmade för oj vad det snurrade där ett tag. 


    När vi vart klara med fyrhjulssafarit ringde vi Bev som skulle hämta oss, köpte en glass och en superfin pärlad giraffnyckelring och satte oss med fötterna i poolen och väntade. 45 miuter senare kom Bev och vi va på väg hem. 

    Taco stod på schemat när vi kom hem så efter en dusch (vilket behövdes efter över 30 grader och solsken en hel dag) satte vi igång med maten. Nu hade vädret övergått till åska och regn men 30 minuter senare var det sol igen. Kan ni gissa vilket väder vi har nu? Åska och regn? Rätt! Tacon (som Erica och Klara lagade, jag stod för dukningen) blev kanongo men verkligen inte som svensk taco (även om taco egentligen är så osvenskt det kan bli). Nu sitter vi och lyssnar till regnet som slår mot rutorna, lyssnar på musik och har precis haft skypesamtal med både mamma, pappa och Max. Mina fina som jag saknar dom! Hoppas ni får en fin kväll, kramar.
     
    2015-02-12 @ 20:06:00 Allmänt - min vardag Permalink


    Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback
      RSS 2.0