Idag har varit en av de bästa dagarna i Afrika hittills. Har klättrat i berg, besökt Afrikas sydvästligaste udde, sett babianer, skällt ut en taxibolags ägare efter noter, shoppat parfymen jag trånat efter i sisådär ett och ett halvt år, ätit god mat och njutit till fullo. Men nu tar vi det från början. 



Vi började dagen med att återigen vakna till tonerna av "The Lion Sleeps Tonight" eller ja, jag vaknade inte men mina kära kompanjoner gjorde det. Vaknade tillslut och då var det dags att göra sig i ordning inför dagens bravader. Vi gick ner och käkade hotellfrukost. Den otroligt kräsna frukostätaren som jag är tyckte inte att det var mycket att hänga i granen men en rostemacka, lite bacon och äggröra slank det ner och sedan bar det iväg. 

Vi blev upphämtade utanför hotellet av Kenneth som skulle ta med oss på tur ner till godahoppsudden, vi fick se dessa otroliga vyer och första stoppet blev ett litet stopp på en väg där det nedanför låg en otroligt fin strand och massa fina hus. Efter lite fotande där bar det iväg igen och nu var vi på väg mot vårt första riktigt stopp, Simons town och Boulders beach som jag och Klara var extra sugna på. Det visade sig att vi inte skulle se Boulders beach utan en stig som Kenneth mappat ut själv, gick väl an men hade gärna sett den riktiga pingvinstranden. 


Vi begav oss nu mot vårt riktiga mål och fick se hur mycket fina vyer som helst. Väl framme vid naturreservatet där Cape of good hope ligger stannade vi när vi fick syn på ett gäng babianer som satt i gräset. Tog massa kort och babianerna är inte blyga inte, för helt plötsligt satt det en babianhane mitt i vägen, och där satt han, för usch vad jobbigt att flytta sig och släppa fram alla bilar. Efter en stund fortsatte vi och sedan stannade vi och det var nu klättringen började.


Vi skulle först upp till ett fyrton som låg på Cape Point, så vi började traska uppför och efter en kvarts gång var vi uppe vid detta fyrtorn. Sedan var det bara att traska neråt igen. Vackert och jag hade gett mig fan på att jag skulle upp där, men inget för en så höjdrädd människa som mig, så detta var inte roligt och bland det värsta denna resan kunde bjuda på tänkte jag då. Det visade sig att detta verkligen inte alls var något farligt om man jämför med det vi påbörjade här efter. Nu började nämligen gången till "Cape of good hope" och detta var inte okej. Det var en plankgång mitt uppe på högsta berg med ett stup cirka en armlängd ifrån. Livrädd försökte jag skynda mig så mycket jag kunde, detta var inte heller någonting om man jämför med hur det var när vi väl kommit upp på godahoppsuddens högst punkt och sedan skulle ner för denna igen. Hittills hade jag bara klättrat uppåt och nu såg jag allt och hur högt det var och vägen var brant och stenig och jag trodde jag skulle dö. Så med hjärtat i halsgropen sattte jag av ner för berget så fort jag kunde och var både yr, illamående och helt skakis i benen när jag kom ner, men ack så stolt. 

Här mina vänner, har jag klättrat.. Från där bilden är tagen ut på toppen av berget ni ser längst bort i bilden.