Idag var jag äntligen tillbaka bland mina barn. När vi vid halv tio tiden kom till daghemmet blev vi mötta av cirka 40 (!!) barn vilket var det största antalet barn jag tagit hand om. Allt var ganska kaotiskt med tanke på att dom håller på att bygga om de små barnens "hus" så alla 40 barnen är i samma lokal. Idag var alla barnen på ett väldigt konstigt humör. Eller så var dom bara väldigt stimiga för att det var så mycket folk. Det var en liten flicka på daghemmet som var ny och som bara grät. Vi fick väl något form av band mellan oss för hon tydde sig till mig och var lugn när jag var i närheten. Har alltså suttit med henne i knät i princip hela dagen på barnhemmet. Det gjorde så ont i hjärtat när vi skulle åka hem och jag var tvungen att lämna denna flickan kvar, storgråtandes. Det kändes som att man själv var mamman som skulle lämna sitt eget barn kvar på dagis. Har ju i alla fall kommit fram till att dom inte kör med någon som helst inskolning här nere som vi gör i Sverige. 

När vi lämnat våra barn var vi hemma en stund och idag hade solen äntligen bestämt sig för att titta fram. Som vi saknat den. Vi satt ute en stund och sedan begav vi oss in och gjorde oss i ordning. Vid 16 skulle Kat in till gymmet och vid gymmet finns en minigolfsbana så vi bestämde oss för att följa med och spela minigolf. Jag som aldrig vinner på något vann faktiskt idag. Dock bara med en poäng, men en vinst är alltid en vinst ;). Tog en glass efter minigolfen i väntan på Kat. En kul fakta ni kan få är att i Sydafrika kallas minigolf för putput. 


Ikväll åt vi mat och tog det lugnt och när mina två kompanjoner bestämt sig för att lämna mig ensam vid matbordet med familjen fick jag prata med Elisa 3 år om hennes egna zoo. Lite intressant det där. Men bäst att hålla sig på hennes goda sida då man annars kan få sig en känga emellanåt. Klara fick sig en liten släng för någon dag sedan då hon fick kommentaren "You may hold my purse" haha dör. Bortskämd unge det där. Men det kanske inte är så konstigt när hon är ensambarnet och bor tillsammans med bara vuxna. 

Nu ska jag prata lite i skype med muppen, kände att jag behövde det då jag idag har haft riktigt hemlängtan. Ibland blir man bara trött på vissa saker här nere och önskar att man kunde få krypa upp hemma i sin egen säng och gråta en skvätt. Men nu ska vi vara positiva och se framåt.