Tillsammans kan vi göra skillnad
Idag är en sån dag då jag är allmänt tjurig, grinig och lättirriterad. Kan vara för att jag ligger hemma med 39 graders feber. Men jag tänkte i alla fall skriva ett litet inlägg där jag enligt de flesta kommer "klaga" men det skiter jag i. Sååå, here we go. (Även om jag skriver alla så menar jag givetvis inte att generalisera och dra alla över en kam, det blev bara väldigt mycket enklare att skriva)
Jag tycker det är ganska sjukt att vissa människor är så himla ytliga. Det enda som florerar i huvudet på endel är pengar och vad andra tycker. Att folk också förväntar sig att alla ska ha märeskläder och massa med pengar är ganska sjukt enligt mig. Idag klassas det som normalt att man lägger tusentals kronor på kläder och onödiga prylar som folk köper bara för att de kan men som de egentligen inte alls har någon användning för och detta medans det år 2010 levde 242 000 barn i familjer vars inkomst var så låg att de inte hade råd med det nödvändigaste. Tvåhundrafyrtiotvåtusen barn. Det är alltså ungefär 13% av alla barn i Sverige. Ungefär ett barn på tio. Det är alltså statistiskt sett cirka 2 barn i en normalstor klass som inte har råd med kläder, fritidsaktiviteter och kanske inte ens mat. Barn som ofta diskrimineras för att föräldrarna inte har råd att ge dem saker de behöver. Föräldrar som vill, men inte kan. Någon av dessa 13% kan alltså vara någon i din närhet, någon du känner men som du kanske inte vet om har det sämre ställt. Barnfattigdom i Sverige handlar sällan om att barn går utan mat och bostad utan det handlar om att de inte har samma möjlighet som alla andra har. De har större risk för att bli mobbade och få sämre resultat i skolan men också mindre möjligheter att ha en aktiv fritid.
Alla tycker inte det är en så stor grej, bara det inte gäller än själv, men jag tycker att det är det. Jag vill att folk ska inse att alla kanske inte har råd med vissa saker som för andra är så självklart. Jag vill få folk att sluta ta för givet att alla har råd med allt för det är inte så. Jag vill att folk ska tänka till och inse att det faktiskt borde vara tvärt om. Bara för att jag vågar uttrycka mina åsikter och ta upp det här så betyder inte det att jag personligen har det dåligt ställt, inte för fem öre. Tvärt om, jag har det väldigt bra ställt. Jag skulle nästan vilja klassa mig själv som rik med tanke på att all den kärlek jag får från min underbara familj och mina fina vänner. Vad mer kan man begära?
Jag vill, genom att uttrycka mina åsikter, ändra på det som är så fast inrutat i samhället idag och det som så många människor ser som självklart. Jag vill att folk ska ändra sitt tankesätt och tänka tvärt om. Och jag vill göra det för dem som är drabbade. Jag vill visa att det faktiskt är okej att inte vara som alla andra och att de ideal som de flesta människor har idag är fel. Så fel.
Jag tycker det är ganska sjukt att vissa människor är så himla ytliga. Det enda som florerar i huvudet på endel är pengar och vad andra tycker. Att folk också förväntar sig att alla ska ha märeskläder och massa med pengar är ganska sjukt enligt mig. Idag klassas det som normalt att man lägger tusentals kronor på kläder och onödiga prylar som folk köper bara för att de kan men som de egentligen inte alls har någon användning för och detta medans det år 2010 levde 242 000 barn i familjer vars inkomst var så låg att de inte hade råd med det nödvändigaste. Tvåhundrafyrtiotvåtusen barn. Det är alltså ungefär 13% av alla barn i Sverige. Ungefär ett barn på tio. Det är alltså statistiskt sett cirka 2 barn i en normalstor klass som inte har råd med kläder, fritidsaktiviteter och kanske inte ens mat. Barn som ofta diskrimineras för att föräldrarna inte har råd att ge dem saker de behöver. Föräldrar som vill, men inte kan. Någon av dessa 13% kan alltså vara någon i din närhet, någon du känner men som du kanske inte vet om har det sämre ställt. Barnfattigdom i Sverige handlar sällan om att barn går utan mat och bostad utan det handlar om att de inte har samma möjlighet som alla andra har. De har större risk för att bli mobbade och få sämre resultat i skolan men också mindre möjligheter att ha en aktiv fritid.
Alla tycker inte det är en så stor grej, bara det inte gäller än själv, men jag tycker att det är det. Jag vill att folk ska inse att alla kanske inte har råd med vissa saker som för andra är så självklart. Jag vill få folk att sluta ta för givet att alla har råd med allt för det är inte så. Jag vill att folk ska tänka till och inse att det faktiskt borde vara tvärt om. Bara för att jag vågar uttrycka mina åsikter och ta upp det här så betyder inte det att jag personligen har det dåligt ställt, inte för fem öre. Tvärt om, jag har det väldigt bra ställt. Jag skulle nästan vilja klassa mig själv som rik med tanke på att all den kärlek jag får från min underbara familj och mina fina vänner. Vad mer kan man begära?
Jag fick för ett tag sedan en fråga om varför jag inte köper mer märkeskläder. Men varför, kära du, ska jag köpa märkeskläder när det finns så galet mycket annat, så myket viktigare saker, att lägga mina pengar på? För 75 kronor kan jag köpa två fotbollar som används för att hjälpa barn i krigs- och katastrofsituationer att få leka och bara vara barn, för 92 kronor kan jag hälpa till att få 30 barn vaccinerade mot polio och mässing och för 204 kronor kan jag bidra med att få 25 blivande mammor HIV testade och därmed minska risken för att 25 barn HIV-smittas. Detta är bara några få förlag av miljoner på vad jag kan hjälpa till med genom att ge mina pengar till ett bättre ändamål. Allt detta eller en blus för 371 kronor. Jag hade inte valt blusen.
Jag vill, genom att uttrycka mina åsikter, ändra på det som är så fast inrutat i samhället idag och det som så många människor ser som självklart. Jag vill att folk ska ändra sitt tankesätt och tänka tvärt om. Och jag vill göra det för dem som är drabbade. Jag vill visa att det faktiskt är okej att inte vara som alla andra och att de ideal som de flesta människor har idag är fel. Så fel.
Kommentarer
Trackback